Som jag sa förut så har jag bara haft ett kapitel kvar att skriva. Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat det här kapitlet, både i huvudet och på papper, men det har hela tiden känts krystat. Det var för ett par dagar sedan som jag insåg att det inte bara var inledningen i kapitlet som har känts krystat, och överflödigt, utan hela kapitlet. Jag har tidigare haft problem med att jag inte har vetat om detta kapitlet (som jag nu har strukit) eller om det innan ska vara det avslutande. Redan där borde jag har hört varningsklockorna, men det var en annan sak som gjorde att bägaren rann över.
Kapitlet innehåller en dialog som jag har haft i huvudet länge. Det är en dialog som jag verkligen gillar, är stolt över och vill skriva ner. Men problemet är att det är inte de här karaktärerna i den här berättelsen som pratar. Det är inte deras ord.
Med några små ändringar i de två tidigare kapitlen så kommer jag att få med all den information som jag hade tänkt ha i det sista kapitlet, utan att det känns överflödigt!
Detta har verkligen varit en "Kill your darlings"-upplevelse!
(Jag har också påbörjat en skiss till omslaget! Än så länge är jag nöjd med idén och det känns bra, men än kan mycket förändras!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar