Jag tycker inte om berättelsen längre!

Jag har perioder, har jag nu märkt, när jag inte alls tycker om min berättelse längre. Jag tycker att den är töntig och onödig.
Detta kom som en våg när jag började skriva på kapitel fyra. Jag vet inte varför jag inte gillar den längre, men det gör jag inte. Då har jag inte heller någon större lust till att skriva heller. Samtidigt känner jag att den kan bli bra, jag måste bara arbeta med den mycket.

Uppdatering i arbetet
Jag har nu, som sagt skrivit ungefär halva kapitel fyra. Problemet är att detta kapitlet blir lite uppstyckat, vilket jag inte egentligen vill, men jag känner att det måste nästan bli så. Det kommer upp en del frågor som är viktiga för handlingen nu. Karaktärerna börjar också lära känna varandra bättre nu.

Att bli förhörd

Idag blev jag väldigt överraskad när min storasyster började fråga en massa frågor om min bok. När folk i sommar har frågat vad jag har som gymnasiearbete så har jag svarat att jag ska skriva en bok. Detta väcker en del frågor.
Hur lång ska den vara? Jag satsar på 200 sidor. Men bara jag får ihop en vettig, sammanhängande berättelse anser jag det som att jag har lyckats.
Hur kom du på den idén? Jag gillar och läsa och har alltid hittat på berättelser så jag tycker att det var en passande utmaning.
VAD SKA DEN HANDLA OM?
Detta har varit den svåra frågan. Även om jag har har haft det helt klart för mig i mitt huvud och hela händelseförloppet har varit nedskrivet sedan den 15 juni så har jag alltid svarat lite flummigt. "Den handlar framförallt om hämnd och om människors olika värden baserat på deras handlingar."
Men nu gick det inte att flumma mer. Min syster visste att jag hade börjat skriva på boken och kommit två och ett halvt kapitel in. Nu var jag ju tvungen att veta exakt vad den handlade om. Så jag fick helt enkelt förklara för henne. Tack och lov så skrattade hon inte åt mig! Hon gav mig också ett par nya frågor som jag inte har fått tidigare. Tre av dem och svaren tänker jag dela med mig av här.


Hur skapar man en karaktär?
Jag kan säga att när jag och min barndomsvän lekte var det allvar. Vi skapade hela världar där vi var personerna i detta filmliknande skådespel. Vi satt i timmar och skapade de personerna vi skulle vara. Vi hittade på namn, yrke, familj, hårfärg, ålder, vad vi gillade/inte gillade och mycket, mycket mer. Detta gjorde att vi ibland inte ens hann med att leka utan att vi bara skapade personer och världen som de bodde i.
Det här är något som alltid har följt med mig och nu när jag har börjat skapa karaktärer gör jag det av bara farten. Jag vet inte riktigt hur jag gör det. Det kan vara något så enkelt som att "tänk om jag gillade att spela fotboll..."som triggar igång det.

Hur kommer man på en berättelse som inte redan har blivit berättad?
Det här är svårt. När jag började fundera på den här berättelsen var när vi gjorde romananalyser i skolan. Då fick vi nämligen arbeta med vad boken har för motiv. Ett motiv är "hämnaren som återvänder och rensar upp". Utefter det började jag skapa min historia. Men till slut kom jag fram till att det skulle vara ett övernaturligt inslag i boken. Men då ville jag inte ta något uttjatat som t ex vampyrer. Det är steg ett, inte använda dig av någon varelse (utom människan då) som du har läst eller hört mycket om för att då är det lätt att halka in på det som du har läst när du skriver.
Sedan visste jag att det inte skulle vara någon kärleksbok, för det finns så mycket av det där ute. Det skulle handla om vänskap.
Det är väldigt bra att tänka igenom sin berättelse och sedan komma fram till om den liknar något som redan har berättats.
Sedan kan man ju aldrig vara riktigt säker på att berättelsen inte har berättats förut, men den i alla fall inte berättats av dig förut!

Vill man inte skriva om sig själv och sitt eget liv?
Jo, eller ja. Jag tror stenhårt på att i varje karaktär där ute finns det en liten del av författaren bakom den. Det kan vara en händelse, utseende eller en egenskap. Men i romaner, som är fiktion, kommer vi väl alltid stöta på alter-egos. En författare kan säkert skriva om en händelse ur sitt egna liv där han/hon önskar att de hade agerat annorlunda och därför gör så att karaktären agerar annorlunda. Men då är det ju karaktären som agerar. Eller hur?
Men i varje bok ligger det definitivt en liten del av författaren!