Nu har jag skrivit sju kapitel, av fjorton planerade, på berättelsen och nu börjar jag känna att jag faktiskt kan klara det här! Skrivkrampen har börjat släppa och jag kommer in i berättelsen mer och mer. Det är nu man kommer till de där "ikoniska" scenerna, de man har har haft i huvudet ända sedan man började tänka på historien. De går väldigt snabbt och enkelt att skriva.
Det finns fortfarande kapitel som jag inte är helt nöjd med. Till exempelkapitel tre och fyra. De känns liksom inte helt naturliga, men är ändå nödvändiga för att föra historien framåt. Jag tänker att jag skriver klart det första utkastet så att jag vet att jag faktiskt har gjort något klart. Sedan tar jag och tillverkar omslaget till boken och sedan sätter jag mig och redigerar texten. Då får jag lite distans till mina ord och det blir lättare att ta bort och lägga till.
Jag har även funderat på att lägga till en ganska så drastisk grej i berättelsen som skulle påverka huvudkaraktären avsevärt. Men jag tror inte att jag gör något åt det nu. Det blir i så fall om jag fortsätter arbeta på berättelsen efter gymnasiet. Detta på grund utav tidsbrist och att idén inte är tillräckligt utvecklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar